Pappas attityd

T flyttade in hos mig och V förra veckan.

Hittils har det fungerat väldigt bra. T lagar kalops och diskar och tycker om det. Vi går inte på varandras nerver, och på det stora hela känns det jättebra att dela hem. Vi har möblerat om så att våra datorer står i vardagsrummet (vi fick ganska gott om plats sedan vi kastat ut TVn), symaskinen står i sovrummet och T har fått sitt eget rum där vi hade arbetsrummet. Vi har förvånansvärt mycket plats och självständighet för att dela på 63 kvadrat, tillochmed när T har en älskling övernattandes.

Pappa ringde mig från Kambodja häromdagen. Han kommer hem om en månad och ville planera att träffa mig. När jag berättade att T bor här så hade han och jag en rolig konversation, jag ska försöka återge den:

P: Jaha, vem är T då?
A: Tja... Jag tror inte att du träffat hennom...
P: Hmm, Jag träffade någon i våras som ni tyckte om...
A: Nej, det var L. T är en gammal kompis från Linköping.
P: Jaha. Är hen bara en inneboende, eller... eh, en del av familjen?
A: Tja, typ inneboende... bara lite familj.
P: Jaja, *skrattar* jag vill inte höra några detaljer.

Min pappa är bra. Första gången jag berättade att jag var kär i två personer, som redan var tillsammans med varandra så skrattade han och sa att det var bra att jag prövade mig fram.

Efter drygt en vecka känns det väldigt bra att dela mitt hem med fler än V. Jag förväntar mig förstås att vi kommer skapa konflikter så småningom, men jag tror att det kan bli bra. Bara V klarar av att berätta för T vad han tycker är jobbigt.

V's bror gifte sig i dag. Ganska trevlig bröllopsfest med en del riktigt kul människor. Men heteronormen låg tung i luften. Inte så mycket i vad brudparet gjorde och sade, eller i deras motivationer, men i alla kringorganisationer och traditioner. Ett bra exempel var samtalsämnet "bröllopsfeststraditioner" som förstås dök upp vid vårt bord. Någon berättade om den österrikiska(?) traditionen som säger att under kvällen så tar de manliga deltagarna på festen och enleverar bruden. De drar till en närbelägen krog där brudgummen måste köpa ut sin brud genom att betala kvällens barnota. Det blev en uppenbart pinsam stämning när V frågade "Men, om om de som gifter sig är av samma kön, vem ska rövas bort då?".

För övrigt så dras jag med lite konfliktande känslor. Jag vill ha okomplicerat (åtminstone i den emotionella betydelsen) sex med K, och jag vill åka och träffa E3. Men jag vet att det kommer leda till att V blir ledsen. Jag kommer aldrig få ett "nej, du får inte" från V, men jag dras mellan "vill allt väl för honom" och "jag tycker ju så mycket om att träffa dem", vilket förstås är en respektlös och grov förenkling av ett ohyggligt komplex av kulturer, förväntningar, känslor och annat komlicerat.

Ja just ja... att hitta pengar till hyran vore kul.